Mamma är borta för alltid

 

Du höll mig i din famn. Din varma famn. Du mumlade tyst att ”det skulle bli okej” och att ”du visste precis hur det kändes”.

Jag ville höra de orden, ja det ville jag, men jag visste att det aldrig skulle bli bra igen. Mamma skulle aldrig mer krama om mig. Mamma skulle aldrig mer sjunga god natt sångerna, som hon sjungit för mig när jag var endast en liten flicka. Jag kommer aldrig igen få sådana där otroligt dåliga modetips som bara mamma kunde ge.

Nu var hon borta och skulle aldrig komma igen.

”Jag kommer aldrig lämna dig, jag lovar”

Hur vet du det? Du kan faktiskt inte veta det. Vad som helst kan hända imorgon, i övermorgon och nästa dag.

Vi stod i hallen. Vi kramades. Du hade sprungit hit efter jag skickat iväg ett kort sms. Du bodde bara tre hus iväg.

”Mamma är borta för alltid” hade jag skrivit i smset.

Du hade svarat snabbt och enkelt.

”Jag kommer.”